Spanien mot England i EM-finalen 2024: laguppställningar och matchbild

Vad var det som avgjorde EM-finalen 2024? Inte bollinnehavet, för det hade Spanien nästan hela kvällen utan att komma någon vart under en mållös första halvlek. Svaret ligger i tre avslut efter paus och i två inbytta anfallare som gjorde varsitt mål. Här är båda laguppställningarna, målen och siffrorna bakom det som hände på Olympiastadion i Berlin.

Finalen i Berlin

Spanien mot England spelades söndagen den 14 juli 2024 inför 65 600 åskådare, med fransmannen François Letexier som domare. Spanien hade tagit sig dit med en perfekt turnering och slagit både Tyskland och Frankrike i utslagsmatcherna. England hade tagit den motsatta vägen: knappa marginaler, sena mål och en straffläggning på vägen.

Spaniens laguppställning

Luis de la Fuente ställde upp i 4-2-3-1 med Dani Olmo bakom Álvaro Morata, som bar bindeln. Carvajal och Le Normand var tillbaka efter avstängningar, medan Pedri saknades på grund av skada.

• Målvakt: Unai Simón
• Backlinje: Dani Carvajal, Robin Le Normand, Aymeric Laporte, Marc Cucurella
• Central mittfält: Rodri, Fabián Ruiz
• Offensivt mittfält: Lamine Yamal, Dani Olmo, Nico Williams
• Anfall: Álvaro Morata (lagkapten)

Dubbelnavet Rodri och Fabián Ruiz var poängen med hela uppställningen. Med två spelare som kunde ta emot boll under press släppte de kanterna fria, och där stod en sjuttonårig Lamine Yamal till höger och Nico Williams till vänster. Bytena blev sedan avgörande: Martín Zubimendi in för Rodri redan i paus, Mikel Oyarzabal in för Morata i den 68:e minuten, Nacho och Mikel Merino sent.

Englands laguppställning

Gareth Southgate valde 3-4-2-1, samma grundform som burit laget genom slutspelet. Tanken var en säker treback med Saka och Shaw som ytterspelare i ett fembackssystem vid försvar, och Foden och Bellingham som fria bakom Harry Kane.

• Målvakt: Jordan Pickford
• Backlinje: Kyle Walker, John Stones, Marc Guéhi
• Mittfält: Bukayo Saka, Kobbie Mainoo, Declan Rice, Luke Shaw
• Offensivt mittfält: Phil Foden, Jude Bellingham
• Anfall: Harry Kane (lagkapten)

Southgate bytte tidigt och tydligt. Ollie Watkins ersatte Kane i den 61:a minuten och Cole Palmer kom in för Mainoo i den 70:e. Tre minuter senare hade Palmer kvitterat, vilket säger något om hur den engelska truppen såg ut den sommaren: avbytarbänken avgjorde flera matcher.

Så avgjordes matchen

Första halvlek gav noll mål och få chanser. Spanien hade bollen, England stod djupt, och den enda anteckningen värd namnet var ett gult kort på Kane efter tjugofem minuter.

Två minuter in i andra halvlek kom öppningsmålet, och det kom från kanten. Lamine Yamal drev bollen längs högersidan och sköt in den mot mitten, där Nico Williams tryckte in 1–0. Det var Spaniens svar på att ha förlorat Rodri i pausen, då han utgick skadad.

England vaknade när de tvingades till det. I den 73:e minuten gick Saka in i straffområdet och spelade Bellingham, som lade tillbaka bollen till straffområdeskanten. Där kom Palmer i full fart och sköt lågt i vänstra hörnet. Kvitteringen höll i tretton minuter.

Segermålet byggdes upp på vänsterkanten. Oyarzabal spelade Cucurella med ryggen mot mål och sprang sedan rakt mot straffområdet, där han fick bollen tillbaka i löpet och satte 2–1 i den 86:e minuten. England fick en sista dubbelchans i den 90:e, när Declan Rice nickade och Unai Simón räddade, varpå Dani Olmo rensade Marc Guéhis påföljande försök på mållinjen.

Vad finalen ledde till

Segern var Spaniens fjärde EM-titel och gjorde landet till ensam rekordhållare i turneringen. Den var också startpunkten på något större. Samma kärna, med Unai Simón i mål, Cucurella till vänster, Rodri i mitten och Yamal på högerkanten, tog två år senare VM-guld i Nordamerika efter 1–0 mot Argentina i finalen.

För England blev Berlin en andra raka förlorad EM-final. Southgate lämnade uppdraget kort därefter. Kane, Bellingham, Saka och Rice var kvar i truppen till VM 2026, där laget nådde bronsmatchen mot Frankrike.